VAD SKA JAG GÖRA MED ALL MIN ILSKA??

Som rubriken säger... Var ska jag göra med all den ilska som finns.
Tar tacksamt emot tips.
Är så arg och frustrerad över den karl jag fortfarande är gift med.
Vad i h-----e tänker han med, tänker han överhuvudtaget???
Hur kan man välja så enkelt att bara sticka för att jag sade min åsikt? Han frågade ju om jag hade något emot att han drack, och jag gav han svar, bara det att svaret inte var det han ville höra och då väljer man att lämna barnen, huset och mig med allt.
Där ska han sitta hos sin mamma, få pengar till alkohol, snus, maten lagad och tvätten tvättad! En 45-årig karl!! Nej FYYY FAAAN vad jag är arg.
Inte hjälper det att försöka koncentrera sig på att själv bli lycklig. Om bara allt detta vore över nu och jag och barnen kunde stänga dörren om våran lägenhet.

Nu har jag husvisning på Lördag, hoppas huset blir sålt snabbt.
Blir dock mycket jobb för mig och barnen, vi ska städa till visningen sen om huset blir sålt måste vi flytta och jag antar att det stora barnet (karlen) inte kommer att göra ett skit. Utan bara sitta hos sin mamma och ta emot de pengar som ev. blir över. Fan!

Har han inget hjärta i kroppen? Tror inte det, han har ingen empati för någon annan än sig själv.
Talade om för han hur sonen reagerade och mådde efter att ha sett sin pappa stupfull ute på gatan. Ingen reaktion från hans sida, bara tystnad.
Om han kunde se hur sonen mådde, hur rädd han var att pappan hade varit här och bråkat på fyllan, hur besviken han blev över att hans pappa ännu inte har fattat att han har problem, någonstans hoppas han fortfarande (tror jag) att hans pappa ska se sina problem och göra något åt de.
Får väl se om det blir en förändring efter en ev. rättegång och dom.

Ja, jag är så arg att jag kokar.
Hjälp mig , ge mig tips på hur jag ska bli av med den.
Orkar inte träna bort den med styrketräning, promenader mm då jag ännu inte äter ordentligt, får vara glad om jag får i mig mat en gång om dan.
Stod hela helgen och bakade och sysselsatte mig med en massa så jag inte skulle ha tid att tänka, men inte heller det hjälpte.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0