Vänner, eller inte vänner
Ja, nu sitter jag och undrar om jag mist en vän.
Tydligen (om hon nu menar mig vilket jag tror) så är jag en energisugare.
Visst, jag har pratat en hel del om mina problem men så har jag även varit den som lyssnat på hennes problem med, jag har ställt upp och gett henne blommor för hon ville gärna ha mycket sommarblommor, hon har inte bett om de men jag har velat glädja henne med blommorna och jag ger med glädje.
Blev ledsen då jag läste hennes blogg häromdagen.
Visst har märkt att allt inte varit bra men hon har inte sagt något och är man bästa vänner ska man kunna tala om allt med den om och hur ska jag kunna veta om hon tycker det blir för mycket problemprat då hon inte säger något? Utan istället frågar om hur det är och ger mig tecken på att hon vill veta??
Sen få läsa på bloggen att man stuckit kniven i ryggen på henne?
Det gjorde ont, riktigt ont.
Jag hade planerat en överraskning till henne på födelsedagen, hon fyller ju jämnt snart och hon älskar en viss sångare och jag ville att hon skulle få komma ut och lyssna på honom så tog kontakt med hennes dotter och vi började planera, maken hennes fick också veta då han ju var tvungen att få veta för att han skulle vara barnvakt.
Han tycket med det var en bra idé att ta med henne.
Jag skulle hört av mig till sångaren och fråga om han kunde spela något speciellt för henne för jag tycker så mycket om henne.
Dyrt skulle det bli men såg fram emot det, både jag och hennes dotter.
Men så händer detta och vi kom överrens att avboka alltihopa.
Nu kanske ni tycker att jag överreagerar och att hon kanske inte menar mig.
Men jag har en magkänsla som säger mig att så är fallet.
Hon har kontakt med andra vänner, (vänner hon pratat en hel del om för mig, sker som inte ska sägas vidare, vilket jag heller inte gjort och hoppas hon inte berättat saker som jag sagt i förtroende) och vill göra saker med de, den enda hon verkar ha tagit avstånd från är mig.
Sen tog hon nog riktigt illa upp då jag och hennes dotter tagit kontakt med varandra, mycket för att kunna genomföra den resa för henne som vi planerat, hon kände sig nog sviken då.
Vi gick en tipspromenad och försökte få med henne men hon ville inte, ingen skulle blivit gladare än vi om hon ville följa med oss men det passade inte och hon blev sur och kände sig utanför.
Men det var ju aldrig meningen att få henne att tro att vi sviker henne, och hur ska inte jag känna då, nu när hon sviker mig och har tagit avstånd från mig?
Sen har våra söner funnit varandra vilket också har varit kul och gör allt desto svårare nu.
Egentligen ska jag inte skriva om detta men jag måste, känns skönare och då vet jag att jag kan släppa ifrån mig lite av dessa tankar då jag skrivit av mig de.
Men sen tycker jag heller inte att hon skulle skrivit så som hon gjorde i sin blogg.
Fick mig en chock att hon tycker så om mig.
Varför inte bara tala om det för mig istället för att skriva om det så alla hennes nära får läsa om vilken jävla energisugare jag är.
Jag trodde jag hade henne som en riktig vän, en vän som fanns där i glädje och sorg, för jag har iallafall funnits hela tiden för henne.
Visst jag har haft och har mycket problem, men jag har även varit den som lyssnat på henne så det har inte enbart varit hon som fått lyssna och stötta, det är fel.
Tydligen (om hon nu menar mig vilket jag tror) så är jag en energisugare.
Visst, jag har pratat en hel del om mina problem men så har jag även varit den som lyssnat på hennes problem med, jag har ställt upp och gett henne blommor för hon ville gärna ha mycket sommarblommor, hon har inte bett om de men jag har velat glädja henne med blommorna och jag ger med glädje.
Blev ledsen då jag läste hennes blogg häromdagen.
Visst har märkt att allt inte varit bra men hon har inte sagt något och är man bästa vänner ska man kunna tala om allt med den om och hur ska jag kunna veta om hon tycker det blir för mycket problemprat då hon inte säger något? Utan istället frågar om hur det är och ger mig tecken på att hon vill veta??
Sen få läsa på bloggen att man stuckit kniven i ryggen på henne?
Det gjorde ont, riktigt ont.
Jag hade planerat en överraskning till henne på födelsedagen, hon fyller ju jämnt snart och hon älskar en viss sångare och jag ville att hon skulle få komma ut och lyssna på honom så tog kontakt med hennes dotter och vi började planera, maken hennes fick också veta då han ju var tvungen att få veta för att han skulle vara barnvakt.
Han tycket med det var en bra idé att ta med henne.
Jag skulle hört av mig till sångaren och fråga om han kunde spela något speciellt för henne för jag tycker så mycket om henne.
Dyrt skulle det bli men såg fram emot det, både jag och hennes dotter.
Men så händer detta och vi kom överrens att avboka alltihopa.
Nu kanske ni tycker att jag överreagerar och att hon kanske inte menar mig.
Men jag har en magkänsla som säger mig att så är fallet.
Hon har kontakt med andra vänner, (vänner hon pratat en hel del om för mig, sker som inte ska sägas vidare, vilket jag heller inte gjort och hoppas hon inte berättat saker som jag sagt i förtroende) och vill göra saker med de, den enda hon verkar ha tagit avstånd från är mig.
Sen tog hon nog riktigt illa upp då jag och hennes dotter tagit kontakt med varandra, mycket för att kunna genomföra den resa för henne som vi planerat, hon kände sig nog sviken då.
Vi gick en tipspromenad och försökte få med henne men hon ville inte, ingen skulle blivit gladare än vi om hon ville följa med oss men det passade inte och hon blev sur och kände sig utanför.
Men det var ju aldrig meningen att få henne att tro att vi sviker henne, och hur ska inte jag känna då, nu när hon sviker mig och har tagit avstånd från mig?
Sen har våra söner funnit varandra vilket också har varit kul och gör allt desto svårare nu.
Egentligen ska jag inte skriva om detta men jag måste, känns skönare och då vet jag att jag kan släppa ifrån mig lite av dessa tankar då jag skrivit av mig de.
Men sen tycker jag heller inte att hon skulle skrivit så som hon gjorde i sin blogg.
Fick mig en chock att hon tycker så om mig.
Varför inte bara tala om det för mig istället för att skriva om det så alla hennes nära får läsa om vilken jävla energisugare jag är.
Jag trodde jag hade henne som en riktig vän, en vän som fanns där i glädje och sorg, för jag har iallafall funnits hela tiden för henne.
Visst jag har haft och har mycket problem, men jag har även varit den som lyssnat på henne så det har inte enbart varit hon som fått lyssna och stötta, det är fel.
Uppåt
Ja, måste ju skriva när jag mår bra också och inte bara allt det negativa :)
Just nu mår jag toppen.
Har sedan en vecka tillbaka börjat förändra mig själv.
Har börjat promenera, dels för att inte kroppen ska säcka ihop totalt, dels för att må bättre.
Har gått med i en sajt där man kan träffa och chatta med andra (i stort sett en dejtingsajt)
Har där sett att det finns karlar om jag skulle vilja ha en. Man får mycket mejl och förslag på dejter trots att jag inte ens lagt ut en bild på mig själv.
Så totalt sett så mår jag mkt bra just nu.
Gäller bara att hålla i detta, det är ju det som är det svåra när det gäller förändringar.
Så får se vart min förändring leder.....
Maken drog tillbaka det han påbörjat med att flytta pengarna till ett konto så jag inte kunde nå det.
Han har ännu inte druckit en droppe och humöret har varit bättre.
Huset är än sålänge inte sålt.
Men det är inte långt ifrån nu.
Har börjat förlika mig med tanken på att sälja nu och får se vad som händer då det är gjort.
Flyttar jag med maken eller skaffar jag eget? Det visar sig.
Men som sagt just nu mår jag super.
Håll tummarna för att jag håller fast vid känslan och viljan att förändra mig själv.
Kram
Just nu mår jag toppen.
Har sedan en vecka tillbaka börjat förändra mig själv.
Har börjat promenera, dels för att inte kroppen ska säcka ihop totalt, dels för att må bättre.
Har gått med i en sajt där man kan träffa och chatta med andra (i stort sett en dejtingsajt)
Har där sett att det finns karlar om jag skulle vilja ha en. Man får mycket mejl och förslag på dejter trots att jag inte ens lagt ut en bild på mig själv.
Så totalt sett så mår jag mkt bra just nu.
Gäller bara att hålla i detta, det är ju det som är det svåra när det gäller förändringar.
Så får se vart min förändring leder.....
Maken drog tillbaka det han påbörjat med att flytta pengarna till ett konto så jag inte kunde nå det.
Han har ännu inte druckit en droppe och humöret har varit bättre.
Huset är än sålänge inte sålt.
Men det är inte långt ifrån nu.
Har börjat förlika mig med tanken på att sälja nu och får se vad som händer då det är gjort.
Flyttar jag med maken eller skaffar jag eget? Det visar sig.
Men som sagt just nu mår jag super.
Håll tummarna för att jag håller fast vid känslan och viljan att förändra mig själv.
Kram
Ja, var ska jag börja??
Vet inte riktigt....
Får väl skriva om det som dyker upp i huvudet just för tillfället.
Ja, maken kom hem efter att han fått ultimatumet av barnen.
Han sade lite i förbifarten att han väljer familjen men jag kände på mig att han inte tagit beslutet att leva nykter.
Pratade med han om min oro när vi var själva i bilen och mycket riktigt han sade att han väljer familjen men han kommer inte leva nyktert.
Han kommer alltid välja familjen och barnen, sade han de kan han inte välja bort.
Men jag tror inte riktigt att han förstår, han är för sjuk för det.
Han förstår inte att om han väljer att dricka igen så är det ju barnen som väljer bort honom.
Nåja, han har hållit sig nykter dessa veckor men lugnt har det inte varit.
Jag vill prata om allt detta, måste kunna prata med honom om min oro för den dagen han tänker dricka igen, för den dagen kommer eftersom han ej bestämt sig.
Han har haft semester och jobbat svart några dagar.
Nu när det är sista semester helgen innan jobbet börjar igen har han varit hemsk.
Det började redan i början av veckan var nog den 11/7 eller 12/7 som han fick ett riktigt raserianfall på andra dottern.
Han låg på spikmattan och hade nog somnat, telefonen ringde och maken vaknade och skrek -SVARA DÅ!
Ingen svarade varpå han skrek en gång till. Jag var uppe på övervåningen och hörde allt men såg inte var det var påväg. Dottern som var närmast tog telefonen men svarade inte då hon inte tycker om att prata i telefon utan hon gick med den till sin pappa så han kunde svara.
Men se det skulle hon inte ha gjort, han gormade - SVARA DÅ INNAN DE LÄGGER PÅ LUREN! Men hon gjorde inte det. utan gav honom den varpå han tar telefonen och är fly förbannad och dottern springer gråtandes för hon ser vad som är på gång. Han kastar iväg telefonen med en jävla fart efter dottern var bara ren tur att den inte träffade henne.
Hon blev livrädd grät sig till sömns uppe på sitt rum.
Så hemtelefonen är i tusen bitar och dottern har ännu mindre respekt för sin far.
Ja han är för sjuk för att se.
I Torsdags skulle han åka go cart med barnen och pengar var inget vi hade gott om men fanns till det. Men maken försvann och kom tillbaka efter några minuter ut till mig och sade att - Jag har tagit ett lån på 10 000kr.
Utan min vetskap, utan att tala med mig löser han ännu en gång pengaproblemen med nya lån och dessa pengar tänker han slänga bort på sånt man ej behöver, läsk mm
Så nu har vi över 200 000kr i extra lån utöver huslånet.
Och han tror på något sätt att hn räddat ekonomin med att ta nya lån!
Ja jisses säger jag.
Ja och nu i Fredags. Då kom nästa grej.
Han har lovat att han ska tala om var han ska när han sticker hemifrån men inte nu.
Han åkte iväg och jag fick senare på eftermiddan veta var han varit.
Som jag tidigare berättat så har jag flyttat bort pengar tillfälligt från kontona då han får sina perioder att han sticker hemifrån en Fredag för att supa hela helgen och få sova och äta hos mamma och komma hem på Söndagen när bakfyllan släppt. Jag accepterar inte att han tar de få matpengar vi har när vi inte har råd med det.
Det tycker maken inte jag har rätt att göra det är hans pengar.
Så han har varit till banken och ska fixa ett eget konto dit hans lön går så jag inte kan ha kontroll över det.
Så då ska jag inte kunna handla mat, kunna tanka bilen när barn ska skjutsas till tandregleringen, inte kunna handla diverse förbrukningsvaror och mediciner eller ens själv kunna gå till läkare om jag behöver det.
Så där är vi nu.
Tror det är dags att ringa soc, sälja firman och se till att komma härifrån, det är inte säkert här med hans vansinnesutbrott mot barnen eller hans aggressiva sätt överhuvudtaget.
Han är som sagt sjuk han tycker bara att det är jag som agerar fel när jag plockar undan pengar så han inte kan dricka upp de.
Livet är bra härligt, NOT!
Får väl skriva om det som dyker upp i huvudet just för tillfället.
Ja, maken kom hem efter att han fått ultimatumet av barnen.
Han sade lite i förbifarten att han väljer familjen men jag kände på mig att han inte tagit beslutet att leva nykter.
Pratade med han om min oro när vi var själva i bilen och mycket riktigt han sade att han väljer familjen men han kommer inte leva nyktert.
Han kommer alltid välja familjen och barnen, sade han de kan han inte välja bort.
Men jag tror inte riktigt att han förstår, han är för sjuk för det.
Han förstår inte att om han väljer att dricka igen så är det ju barnen som väljer bort honom.
Nåja, han har hållit sig nykter dessa veckor men lugnt har det inte varit.
Jag vill prata om allt detta, måste kunna prata med honom om min oro för den dagen han tänker dricka igen, för den dagen kommer eftersom han ej bestämt sig.
Han har haft semester och jobbat svart några dagar.
Nu när det är sista semester helgen innan jobbet börjar igen har han varit hemsk.
Det började redan i början av veckan var nog den 11/7 eller 12/7 som han fick ett riktigt raserianfall på andra dottern.
Han låg på spikmattan och hade nog somnat, telefonen ringde och maken vaknade och skrek -SVARA DÅ!
Ingen svarade varpå han skrek en gång till. Jag var uppe på övervåningen och hörde allt men såg inte var det var påväg. Dottern som var närmast tog telefonen men svarade inte då hon inte tycker om att prata i telefon utan hon gick med den till sin pappa så han kunde svara.
Men se det skulle hon inte ha gjort, han gormade - SVARA DÅ INNAN DE LÄGGER PÅ LUREN! Men hon gjorde inte det. utan gav honom den varpå han tar telefonen och är fly förbannad och dottern springer gråtandes för hon ser vad som är på gång. Han kastar iväg telefonen med en jävla fart efter dottern var bara ren tur att den inte träffade henne.
Hon blev livrädd grät sig till sömns uppe på sitt rum.
Så hemtelefonen är i tusen bitar och dottern har ännu mindre respekt för sin far.
Ja han är för sjuk för att se.
I Torsdags skulle han åka go cart med barnen och pengar var inget vi hade gott om men fanns till det. Men maken försvann och kom tillbaka efter några minuter ut till mig och sade att - Jag har tagit ett lån på 10 000kr.
Utan min vetskap, utan att tala med mig löser han ännu en gång pengaproblemen med nya lån och dessa pengar tänker han slänga bort på sånt man ej behöver, läsk mm
Så nu har vi över 200 000kr i extra lån utöver huslånet.
Och han tror på något sätt att hn räddat ekonomin med att ta nya lån!
Ja jisses säger jag.
Ja och nu i Fredags. Då kom nästa grej.
Han har lovat att han ska tala om var han ska när han sticker hemifrån men inte nu.
Han åkte iväg och jag fick senare på eftermiddan veta var han varit.
Som jag tidigare berättat så har jag flyttat bort pengar tillfälligt från kontona då han får sina perioder att han sticker hemifrån en Fredag för att supa hela helgen och få sova och äta hos mamma och komma hem på Söndagen när bakfyllan släppt. Jag accepterar inte att han tar de få matpengar vi har när vi inte har råd med det.
Det tycker maken inte jag har rätt att göra det är hans pengar.
Så han har varit till banken och ska fixa ett eget konto dit hans lön går så jag inte kan ha kontroll över det.
Så då ska jag inte kunna handla mat, kunna tanka bilen när barn ska skjutsas till tandregleringen, inte kunna handla diverse förbrukningsvaror och mediciner eller ens själv kunna gå till läkare om jag behöver det.
Så där är vi nu.
Tror det är dags att ringa soc, sälja firman och se till att komma härifrån, det är inte säkert här med hans vansinnesutbrott mot barnen eller hans aggressiva sätt överhuvudtaget.
Han är som sagt sjuk han tycker bara att det är jag som agerar fel när jag plockar undan pengar så han inte kan dricka upp de.
Livet är bra härligt, NOT!
