Polisförhöret
Då var en del av förhöret avklarat.
Jag mådde så dåligt så jag skakade och grät när jag kom dit.
Ångesten för vad jag nu ska driva var hemsk.
Men talade om för den kvinnliga polisen hur jag kände och hon började med att tala om att det jag nu gör är inte alls ovanligt, att kvinnor först anmäler sen tar tillbaka för att igen driva det igenom.
Förhöret gick ut på att jag fick berätta allt som hänt under vårat liv tillsammans.
Bitvis var det mycket jobbiga saker jag berättade och grät hejdlöst.
I 2½ timme varade förhöret och det ska fortsätta på Torsdag igen för jag var helt slut och polisen tyckte jag skulle gå hem och försöka fundera och komma ihåg alla gånger det knuffats, sagts kränkande ord mm vilket är jättesvårt för mig.
Men tydligen väldigt viktigt för undersökningen att jag minns så mycket som möjligt.
Som jag talade om för polisen så var det i stort sett vardagsmat att jag blivit knuffad och kallad för än det ena än det andra hemska ordet så att komma ihåg när var och hur är i stort sett omöjligt.
Men ska försöka minnas så gott jag kan.
Var helt slutkörd då jag kom hem, så slut och ont i huvudet att jag inte ens orkade ta itu med firman den dagen.
Orkade med det nödvändiga som att laga mat till barnen och elda så vi fick värme, sen slocknade jag utmattad i soffan.
Tack alla ni som stöttade mig och påminde mig om allt han gjort, behövde bli påmind om alla de saker för att kunna knuffa bort de tankar om att jag var hemsk och elak som gör detta.
Ni är guld värda <3
Nu efter Torsdagens förhör sen så kommer jag vara livrädd för om och när maken får veta att jag anmält han, hur kommer han reagera? Med ilska? Med att straffa mig och barnen genom att se till att hans lön inte kommer in på kontot som vi fortfarande har gemensamt så jag kan betala räkningarna, han är ju fortfarande betalningsansvarig för hus mm fast han inte bor här. Han har ju inte flyttat sin adress.
Den dagen han får veta blir inte rolig och oron fram till den dagen kommer vara hemsk.
Nu måste jag förbereda mig för förhöret, samtidigt ta hand om barnen huset och börja städa och rensa huset inför den kommande husvisningen på Lördag och min nacke är helt slut, hur ska jag orka? Men jag är stark jag fixar detta och barnen hjälper ju till.
Maken det kräket kommer väl som vanligt inte erbjuda sin hjälp, han ska väl sitta på sin röv hos sin mamma och supa hela helgen igen. Han gör det han vill nu utan minsta tanke på barnen.
Men han har valt det livet själv.
Jag mådde så dåligt så jag skakade och grät när jag kom dit.
Ångesten för vad jag nu ska driva var hemsk.
Men talade om för den kvinnliga polisen hur jag kände och hon började med att tala om att det jag nu gör är inte alls ovanligt, att kvinnor först anmäler sen tar tillbaka för att igen driva det igenom.
Förhöret gick ut på att jag fick berätta allt som hänt under vårat liv tillsammans.
Bitvis var det mycket jobbiga saker jag berättade och grät hejdlöst.
I 2½ timme varade förhöret och det ska fortsätta på Torsdag igen för jag var helt slut och polisen tyckte jag skulle gå hem och försöka fundera och komma ihåg alla gånger det knuffats, sagts kränkande ord mm vilket är jättesvårt för mig.
Men tydligen väldigt viktigt för undersökningen att jag minns så mycket som möjligt.
Som jag talade om för polisen så var det i stort sett vardagsmat att jag blivit knuffad och kallad för än det ena än det andra hemska ordet så att komma ihåg när var och hur är i stort sett omöjligt.
Men ska försöka minnas så gott jag kan.
Var helt slutkörd då jag kom hem, så slut och ont i huvudet att jag inte ens orkade ta itu med firman den dagen.
Orkade med det nödvändiga som att laga mat till barnen och elda så vi fick värme, sen slocknade jag utmattad i soffan.
Tack alla ni som stöttade mig och påminde mig om allt han gjort, behövde bli påmind om alla de saker för att kunna knuffa bort de tankar om att jag var hemsk och elak som gör detta.
Ni är guld värda <3
Nu efter Torsdagens förhör sen så kommer jag vara livrädd för om och när maken får veta att jag anmält han, hur kommer han reagera? Med ilska? Med att straffa mig och barnen genom att se till att hans lön inte kommer in på kontot som vi fortfarande har gemensamt så jag kan betala räkningarna, han är ju fortfarande betalningsansvarig för hus mm fast han inte bor här. Han har ju inte flyttat sin adress.
Den dagen han får veta blir inte rolig och oron fram till den dagen kommer vara hemsk.
Nu måste jag förbereda mig för förhöret, samtidigt ta hand om barnen huset och börja städa och rensa huset inför den kommande husvisningen på Lördag och min nacke är helt slut, hur ska jag orka? Men jag är stark jag fixar detta och barnen hjälper ju till.
Maken det kräket kommer väl som vanligt inte erbjuda sin hjälp, han ska väl sitta på sin röv hos sin mamma och supa hela helgen igen. Han gör det han vill nu utan minsta tanke på barnen.
Men han har valt det livet själv.
Kommentarer
Postat av: Lejonkvinnan
Du är starkare än du tror, kom i håg det!
Finns här!
Kramar
Trackback
