Påsken
Som vanligt så träffar man ingen släkt på Påskhelgen.
Inte kom barn nr 2 hem heller med sin pojkvän.
Trist men kan ju förstå om de inte vill komma då det är som det är hemma.
Skärtorsdagen var ju en vanlig jobb dag så då var det som vanligt.
Långfredag fick maken komma och äta Påskmiddag med oss.
Kvällen gick rätt bra faktiskt och det var en trevlig stund.
Hoppades någonstans att nu har det vänt.
Lördagen så kom maken hem tidigt på morgonen och skulle börja skruva på ena bilen.
Jag var ute och klippte äppelträden då det var så vackert väder och verkligen bråttom med att få de klippta.
Men som det brukar vara med maken när han ska göra något så dröjer det inte länge innan han måste ta en paus. Han gick in och drack kaffe, en lång lång stund.
Han var nog inne ett par timmar, jag var ute och kände ilskan och irritationen växa.
Fasiken det var ju fint väder, kunde han inte sitta ute på trappen och dricka sitt kaffe, då hade jag känt att han ville göra mig lite sällskap. Krävde inte att han skulle hjälpa mig, nej jag ville inte att han skulle vara som vanligt och ligga i soffan och se på TV och dricka kaffe.
Kändes inte kul.
Nåja, då jag var klar med 3 av träden så var jag tvungen att gå in och laga mat.
Var sur och grinig vilket maken hörde så han åkte till sin mamma med svansen mellan benen.
Han kan inte ta det eller förstå varför jag var sur.
Förstod att han skulle sticka ut på krogen och mycket riktigt.
På Lördag så fick jag veta det, han hade varit på krogen och fått pengar av sin mamma till att supa för. Bakis var han och inget skulle det bli med bilen.
OJ om ni bara visste hur arg jag var på Lördag förmidda.
Herreguuud, jag har så mycket ilska i mig och jag har slutat svälja den.
Jag tog telefonen, gick ut och ringde svärmor (ville inte vara inne då barnen skulle höra)
jävlar vad jag skällde ut henne. Talade om för henne vad jag tyckte och tänkte.
Fattar hon inget, hon har själv suttit med mig efter misshandeln mot mot mig och pratat och undrat vad det är för fel på sin son och sagt att han har problem.
Faan hennes egen man är alkoholist, fattar hon inte vad hon gör när hon ger han pengar till supa???
Hon kom med den ena ursäkten efter den andra och försvarade sin son hela tiden.
Hon fattar helt enkelt inte.
Jag skällde så på henne och tror att hela kvarteret hörde och vet om allt ;)
Fattar helt enkelt inte hur hon tänker, hon är en svag människa som inte kan säga nej när maken min ber om pengar eller lån av bilen.
Hon är uppfostrad vid den "gamla" skolan att en fru gör allt för sin man, ska finnas där så fort han ropar och inte alls tänka på sig själv.
Nej, man ska inte svära men FY FAN säger jag.
Inte många gånger dessa veckor han varit hos sin mamma har han pratat med barnen eller frågat hur de har det, ej frågat om de behöver hjälp med nåt, inget alls. Den enda han pratat lite med är barn nr 4 som han har kontakt med då det gäller träningen.
Hade behövt en bil som fungerar i Torsdags då jag hade behövt åka 6 mil bort med barn nr 3 till tandregleringen för en grej på tandställningen lossnat.
Hade ju ingen bil i ordning och han lägger inte många strån i kors för att fixa bilarna.
Han ville att jag skulle ta hans mammas bil, jag vägrade. Vi har 2 bilar (som hans mamma betalat) Ena bilen går inte att köra alls just nu och den andra kan jag åka till affären och posten med, sen blir den för varm. Om det ens finns luft i däcket för den har pyspunka så man vet aldrig om det går att köra den.
Så länge han får låna sin mammas bil så behöver han ju inte laga våra och se till att de är besiktigade.
Men inte heller det fattar hans mamma.
Han åker omkring i hennes bil, till och från till jobbet och träningar mm medans hon själv promenerar!
Jag vet att jag låter starkare just nu och just i detta ögonblick gör jag det även de flesta dagar men jag har mina dagar då jag mår jättedåligt. En sådan dag var i Måndags. Vet inte riktigt vad som kom över mig, jag var bara ledsen och grät till och från hela dagen. Men sen fick det vara bra med det och nu är jag bara arg igen.
Maken har några gånger undrat hur länge han ska vara däruppe hos sin mamma.
Jag har sagt att han får allt vara där tills jag ser en förändring och då ska den förändringen vara längre än 2 veckor.
Men vet heller inte om jag ens vill ha han tillbaka.
Snälla, ge mig råd, tala om för mig om jag har fel nu. Men både svärmor och make säger att det med att jag tog tillbaka min anmälan mot honom och själv blev åtalad och var villig att ta 2 år i fängelse för han skull för att rädda han från att bli åtalad och få sparken.
De säger att det är gammalt nu MEN jag tycker inte det, för mig var det så fruktansvärt kränkande saker jag varit med om och jag tog tillbaka anmälan för att han hade lovat söka hjälp samt sluta dricka vilket han ännu inte gjort.
Därmed tycker inte jag det är gamla saker och bör inte lämnas bakom sig, jag kan inte lämna det bakom mig sålänge han inte gjort det han lovat mig.
Jag har uppfyllt mina löften men han har inte gjort det för mig.
Snälla säg vad ni tycker.
Jag behöver råd, för tvivlar ibland på mig själv och undrar om det är jag som är knäpp.
Stor kram till er mina vänner
Vännen! Vill du veta vad jag tycker? Okej.
Be maken dra åt varmare breddgrader. Sälj kåken och flytta bort från svärmors gata. Låt barnen träffa honom på sina villkor. Ta hand om dig själv! Du har inte gjort något fel, du är definitivt inte knäpp. Däremot så försöker din make och svärmor att trycka ner dig, och det vet du, men du börjar blir starkare nu så jag tror att du kan resa dig. Det måste ju finnas hjälp att få om det skulle strula ekonomiskt?
Du har gjort mer än vad någon ska behöva göra för att skydda maken, och barnen, ja även om de kommer få det tufft ett tag så kommer de att förstå.
Förlåt om detta var hårt sagt!!!
Men kom i håg att DU är värdefull!!
Massa kramar!!!
Hej kära vän!
Lejonkvinnan skriver precis vad jag tycker, på pricken skulle jag vilja säga.
Du skulle inte behöva ha med de två att göra mer.
De bara försöker manipulera. Manipulation vet jag mycket om som du förstår,på grund av mamma.
du skulle få det så mycket bättre utan dem.
All styrka och värme till dig.
Kram
Finns inte så mycket mer att skriva än föregående komentarer.
Du är INTE knäpp!!!! Du är värdefull, du är viktig!!!! Fortsätt kämpa, ge inte upp. Släpp inte den styrkan som börjat komma till dej!!
NU ska du leva DITT liv som du vill. DU ska må bra, på DINA villkor. Du klarar det !!!! Våga släpp taget!!!!!!!
Många kramar från mej!!
