Hej mina vänner.
Ja nu var det ett tag sen jag var inne och skrev igen.
Har fullt upp med en massa extra jobb utöver företaget där Julhandeln är i full gång så har massor att göra.
Tack för alla snälla kommentarer, tyvärr har jag inte haft tid att kika runt hos er heller :(
Just nu är jag inne i en period då jag mår bättre och det är lite lugnare hemma.
Det var någon som frågade om jag lever med han som behandlat mig illa och ja vi är fortfarande gifta.
Tittar jag tillbaka så vet jag inte varför jag inte gick vid första slaget, har funderat och funderat men har inget svar. Ju längre åren går desto svårare blir det nog.
Inte gör mitt dåliga sjävförtroende saken bättre heller.
Men det är något jag jobbar med och just nu har jag rätt bra hjälp hos beteende vetaren.
Det riktigt svåra i mitt liv kom förra året i slutet av November.
Jag hade vunnit några kryssningar och skulle åka iväg med min mamma på en men då maken fick veta det blev han sur och jag kände (trots att jag kände på mig att det kommer sluta illa) att jag måste ta med honom på en innan jag får åka själv.
Sagt och gjort jag bokade en kryssning och maken lovade inte dricka och spela så mycket.
Allt var frid och fröjd under bussresan samt kvällen fram till runt efter 20.00 någon gång.
Då skulle maken som var bra på lyset spela.
Ok vi kom överens om att han skulle spela för max en hundring och alla pengar han vann skulle jag ta hand om och de skulle ej spelas bort. Men den hundringen försvann fort och maken kom och skulle ha markerna jag höll i, arg var han då jag påminnde om våran överenskommelse.
Det var bara att ge honom de för att inte ställa till med något bland folk.
Jag gick och lade mig orkade inte se det för jag visste att han skulle spela mer.
Väl på morgonen så kollade jag hans plånbok och i stort sett hela reskassan var borta, vi hade väl runt 4000kr med oss och kvar fanns bara 500kr och vi som lovade handla med godis till barnen, hur skulle pengarna nu räcka till det samt äta mat?
Arg blev jag och tog betalkortet av han så han inte kunde dricka upp resten av pengarna som fanns på kontot, för jag visste att han skulle fortsätta dricka. Man kan ju inte vara nykter på kryssningar?!
Han blev tokig och krävde få tillbaka kortet och jag gav det till honom men innan jag gjorde det så tog jag sönder det för att han ej skulle spela och supa upp de små slantarna som fanns kvar.
Kanske fel av mig att göra så men vad skulle jag göra, jag känner honom utan och innan och vet vad som skulle hända om han hade tillgång till kontot.
När det hände så knuffade han ner mig i sängen drämde till mig i ansiktet 2 gånger så det sjöng i skallen. Jag ringde vakten och sade vad som hände, varvid han kom och jag fick en egen hytt.
Där satt jag i hytten och visste inget, vågade inte gå ut ifall jag skulle stöta ihop med maken. Visste ju inte om han var arresterad eller fri.
Men efter ett tag så vågade jag mig upp men var livrädd.
Ringde polisen i stockholm och bad om hjälp för jag ville inte åka hem i samma buss som han.
Polisen pratade med vakten och jag blev tillsagd att gå ner i min hytt och vänta tills de kontaktar mig men det gjorde de aldrig.
Var tvungen att gå ut igen utan att veta vad som hänt.
Pratade med vakterna igen och de sade att polisen kommer då vi kommit i land i Stockholm och de tar upp min anmälan.
Väl i Stockholm kom Polisen riktigt sent och jag skulle missa bussen hem!
Hur ska jag då komma hem?
Nåväl.
Polisen talade då om att maken var häktad redan runt lunch tid på båten, och jag som varit livrädd och inte vetat något, inte ätit mer än en macka och druckit en kopp kaffe på hela dagen.
Polisen tog upp min anmälan och de såg mina rodnader och svullnader på ansiktet.
Missade bussen men polisen kunde stoppa den så de väntade på mig en bit bort och jag fick skjuts i Polis bilen dit.
Hela bussen visste om vad som hade hänt mig. Jobbigt!
Men det fanns trevligt folk från min hemstad som jag kände som satt och pratade med mig, samt en trevlig präst som jag fick prata länge med.
Innan jag kom hem hade jag fått lov att ringa och tala om för barnen att jag kommer utan pappa och varför.
Hemma så vart det riktigt jobbigt.
barn nr 3 (en son) tog på sig en beskyddarroll över mig.
Jag visste ju inte om de hade släppt maken och skulle han komma hem?
Men fick ett telefonsamtal från polisen i Stockholm om att de hade släppt han och att han var på väg hem.
Rädd blev jag och vågade inte gå upp i sovrummet och lägga mig, sov i soffan och sonen valde sova där med mig ifall något skulle hända.
Maken kom inte hem den natten inte på ett par veckor..
Men det kan jag ta senare..
Nåväl grejen är den att polisen jobbar sakta, hade de tagit kontakt med mig genast här hemma och förhört mig hade jag stått fast vid vad som hände men så var inte fallet.
Det tog flera veckor och under den tiden så hann jag tänka massor.
Vad skulle hända med mig och barnen?
Vem skulle vilja ha mig? Ensam vill inte jag leva resten av livet men vem vill ha en kvinna med många barn och ingen inkomst som även inte ser bra ut?
Jag skulle få lov att leva på socialbidrag och ett av barnen skulle få sluta skolan , de skulle få sluta med sina fritidsaktiviteter för jag skulle inte ha råd med det om jag levde på socialbidrag.
Men maken då skulle inte han bidra med barnens uppehälle.
Jo men grejen är den att om jag skulle stått fast vid polisanmälan och maken skulle bli dömd vilket han med största sannolikhet skulle bli för jag har en del vittnen till blåmärken samt läkardokumentationer så skulle maken få sparken omgående från sitt jobb och därmed inte ha någon inkomst ej heller a-kassa då han inte är med i den.
Så jag ändrade min historia till att jag hittat på alltihopa och blev därmed själv åtalad för falsk tillvitelse vilket om jag blev dömd för i värsta fall kunde leda till fängelse i 2 år.
Det var det jag hade framför mig i Höstas, rättegången mot mig.
Vilket gjorde att jag inte alls mådde bra.
Jag fick gå igenom en massa kränkande saker som var jobbiga.
För att inte tala om det jobbigaste av allt, rättegången och väntan på domen.
Nu blev jag inte dömd som tur var och hela åtalet lades ner i sin helhet.
Dock var jag på rättegång vilket var fruktansvärt och obeskrivligt jobbigt och kränkande bara att höra åklagaren yrka på max straffet fängelse 2 år var knäckande.
Jag bara skakade då jag ringde och bad om att få veta domslutet.
Lyckan efteråt var obeskrivlig.
Där är jag nu, försöker få vardagen att gå ihop med jobb och barn.
Vet ännu inte om det kommer fungera mellan mig och maken, kanske har det hänt för mycket?
Jag har bara lite svårt att lita på honom mer. Kan inte göra roliga saker mer som jag och barnen tycker är kul, som att åka på kryssningar, för litar inte på att maken kan hantera alkoholutbudet på båten samt spelborden.
Så många gånger han lovat att inte dricka och spela för mycket och varje gång har det slutat illa.
Nåja. Det var dagens berättelse :)
Nu måste jag jobba mer.
Stor kram till er mina vänner
Har fullt upp med en massa extra jobb utöver företaget där Julhandeln är i full gång så har massor att göra.
Tack för alla snälla kommentarer, tyvärr har jag inte haft tid att kika runt hos er heller :(
Just nu är jag inne i en period då jag mår bättre och det är lite lugnare hemma.
Det var någon som frågade om jag lever med han som behandlat mig illa och ja vi är fortfarande gifta.
Tittar jag tillbaka så vet jag inte varför jag inte gick vid första slaget, har funderat och funderat men har inget svar. Ju längre åren går desto svårare blir det nog.
Inte gör mitt dåliga sjävförtroende saken bättre heller.
Men det är något jag jobbar med och just nu har jag rätt bra hjälp hos beteende vetaren.
Det riktigt svåra i mitt liv kom förra året i slutet av November.
Jag hade vunnit några kryssningar och skulle åka iväg med min mamma på en men då maken fick veta det blev han sur och jag kände (trots att jag kände på mig att det kommer sluta illa) att jag måste ta med honom på en innan jag får åka själv.
Sagt och gjort jag bokade en kryssning och maken lovade inte dricka och spela så mycket.
Allt var frid och fröjd under bussresan samt kvällen fram till runt efter 20.00 någon gång.
Då skulle maken som var bra på lyset spela.
Ok vi kom överens om att han skulle spela för max en hundring och alla pengar han vann skulle jag ta hand om och de skulle ej spelas bort. Men den hundringen försvann fort och maken kom och skulle ha markerna jag höll i, arg var han då jag påminnde om våran överenskommelse.
Det var bara att ge honom de för att inte ställa till med något bland folk.
Jag gick och lade mig orkade inte se det för jag visste att han skulle spela mer.
Väl på morgonen så kollade jag hans plånbok och i stort sett hela reskassan var borta, vi hade väl runt 4000kr med oss och kvar fanns bara 500kr och vi som lovade handla med godis till barnen, hur skulle pengarna nu räcka till det samt äta mat?
Arg blev jag och tog betalkortet av han så han inte kunde dricka upp resten av pengarna som fanns på kontot, för jag visste att han skulle fortsätta dricka. Man kan ju inte vara nykter på kryssningar?!
Han blev tokig och krävde få tillbaka kortet och jag gav det till honom men innan jag gjorde det så tog jag sönder det för att han ej skulle spela och supa upp de små slantarna som fanns kvar.
Kanske fel av mig att göra så men vad skulle jag göra, jag känner honom utan och innan och vet vad som skulle hända om han hade tillgång till kontot.
När det hände så knuffade han ner mig i sängen drämde till mig i ansiktet 2 gånger så det sjöng i skallen. Jag ringde vakten och sade vad som hände, varvid han kom och jag fick en egen hytt.
Där satt jag i hytten och visste inget, vågade inte gå ut ifall jag skulle stöta ihop med maken. Visste ju inte om han var arresterad eller fri.
Men efter ett tag så vågade jag mig upp men var livrädd.
Ringde polisen i stockholm och bad om hjälp för jag ville inte åka hem i samma buss som han.
Polisen pratade med vakten och jag blev tillsagd att gå ner i min hytt och vänta tills de kontaktar mig men det gjorde de aldrig.
Var tvungen att gå ut igen utan att veta vad som hänt.
Pratade med vakterna igen och de sade att polisen kommer då vi kommit i land i Stockholm och de tar upp min anmälan.
Väl i Stockholm kom Polisen riktigt sent och jag skulle missa bussen hem!
Hur ska jag då komma hem?
Nåväl.
Polisen talade då om att maken var häktad redan runt lunch tid på båten, och jag som varit livrädd och inte vetat något, inte ätit mer än en macka och druckit en kopp kaffe på hela dagen.
Polisen tog upp min anmälan och de såg mina rodnader och svullnader på ansiktet.
Missade bussen men polisen kunde stoppa den så de väntade på mig en bit bort och jag fick skjuts i Polis bilen dit.
Hela bussen visste om vad som hade hänt mig. Jobbigt!
Men det fanns trevligt folk från min hemstad som jag kände som satt och pratade med mig, samt en trevlig präst som jag fick prata länge med.
Innan jag kom hem hade jag fått lov att ringa och tala om för barnen att jag kommer utan pappa och varför.
Hemma så vart det riktigt jobbigt.
barn nr 3 (en son) tog på sig en beskyddarroll över mig.
Jag visste ju inte om de hade släppt maken och skulle han komma hem?
Men fick ett telefonsamtal från polisen i Stockholm om att de hade släppt han och att han var på väg hem.
Rädd blev jag och vågade inte gå upp i sovrummet och lägga mig, sov i soffan och sonen valde sova där med mig ifall något skulle hända.
Maken kom inte hem den natten inte på ett par veckor..
Men det kan jag ta senare..
Nåväl grejen är den att polisen jobbar sakta, hade de tagit kontakt med mig genast här hemma och förhört mig hade jag stått fast vid vad som hände men så var inte fallet.
Det tog flera veckor och under den tiden så hann jag tänka massor.
Vad skulle hända med mig och barnen?
Vem skulle vilja ha mig? Ensam vill inte jag leva resten av livet men vem vill ha en kvinna med många barn och ingen inkomst som även inte ser bra ut?
Jag skulle få lov att leva på socialbidrag och ett av barnen skulle få sluta skolan , de skulle få sluta med sina fritidsaktiviteter för jag skulle inte ha råd med det om jag levde på socialbidrag.
Men maken då skulle inte han bidra med barnens uppehälle.
Jo men grejen är den att om jag skulle stått fast vid polisanmälan och maken skulle bli dömd vilket han med största sannolikhet skulle bli för jag har en del vittnen till blåmärken samt läkardokumentationer så skulle maken få sparken omgående från sitt jobb och därmed inte ha någon inkomst ej heller a-kassa då han inte är med i den.
Så jag ändrade min historia till att jag hittat på alltihopa och blev därmed själv åtalad för falsk tillvitelse vilket om jag blev dömd för i värsta fall kunde leda till fängelse i 2 år.
Det var det jag hade framför mig i Höstas, rättegången mot mig.
Vilket gjorde att jag inte alls mådde bra.
Jag fick gå igenom en massa kränkande saker som var jobbiga.
För att inte tala om det jobbigaste av allt, rättegången och väntan på domen.
Nu blev jag inte dömd som tur var och hela åtalet lades ner i sin helhet.
Dock var jag på rättegång vilket var fruktansvärt och obeskrivligt jobbigt och kränkande bara att höra åklagaren yrka på max straffet fängelse 2 år var knäckande.
Jag bara skakade då jag ringde och bad om att få veta domslutet.
Lyckan efteråt var obeskrivlig.
Där är jag nu, försöker få vardagen att gå ihop med jobb och barn.
Vet ännu inte om det kommer fungera mellan mig och maken, kanske har det hänt för mycket?
Jag har bara lite svårt att lita på honom mer. Kan inte göra roliga saker mer som jag och barnen tycker är kul, som att åka på kryssningar, för litar inte på att maken kan hantera alkoholutbudet på båten samt spelborden.
Så många gånger han lovat att inte dricka och spela för mycket och varje gång har det slutat illa.
Nåja. Det var dagens berättelse :)
Nu måste jag jobba mer.
Stor kram till er mina vänner
Kommentarer
Postat av: Ulrika
Hej kära vän!
Jag kan inte beskriva vad jag känner när jag läser detta. Det är så grymt att det blivit så för dig.
Jag känner igen mig på något sätt. Vi har ju inte alls samma historia men hur många gånger har mamma inte sagt till mig att hon inte ska dricka mer och att allt ska bli bättre. vi har haft det riktigt jobbigt i helgen och nu har jag blivit manipulerad igen. jag vet att jag blir det men orkar bara inte ta den konflikt som jag antagligen borde göra.
Att han slår dig, det gör så ont i mig och jag vill inte ens tännka på det.
Hoppas allt blir till det bästa för dig nu, vad som än händer. Oavsett om ni fortsätter tillsammans eller inte.
De största och varmaste kramarna från mig till dig.
Postat av: annsan_s
Godkväll!
Ingen fara vännen! Man skriver när det finns tid
till det.
Japp, fast nu har det regnat så det är slaskigt värre.
Kram
Postat av: messan
Önskar dig en skön helg! Tack för att du delar med dig av dina ord.Blogga ska man bara göra när man känner för det:)Jag hoppas du kommer fram till det bästa beslutet för dig.
Varm kram
Postat av: Lejonkvinnan
Du skriver om saker här som man behöver ha tid för att få ner på pränt, så skriv när du känner och orkar. Vi finns här!
Kramar om!!
Postat av: annsan_s
Hej vännen! Tittar in och önskar dig en bra kväll. Kramen.
Postat av: marie
Käre vän!!
Finns här för dej!!Bara såå du vet.....
Vet liksom inte vad man ska säga eller göra för dej men är det något så hojta till!
Hoppas du har orken , modet och kraften att ta dej ifrån din make. Du är värd så mycket mer!!!
Kram
Trackback
