NU HAR DET HÄNT SAKER.
Ja, nu har jag tröttnat.
Den 18/3 så sade jag till maken att nu tycker jag du ska packa och gå.
Och han gjorde det.
Sade att jag tycker du ska vara härifrån ett tag så får vi se om det blir en förändring och om jag ens vill ha han tillbaka.
Den sista droppen som fick min redan översvämmade bägare att verkligen svämma över på allvar var just det hur han behandlade min dotter och att han inte står upp för det att det är han som hämtar pengar från sin mor och inte jag som skickar han dit för att göra det.
Vetskapen om att hans syskon anklagar mig för det blev för mycket.
Även att han inte hållt sina löften till mig efter rättegången mot mig.
Så nu har han på Torsdag varit hemifrån i 2 veckor. Han sover hos sin mamma som dock bor på samma gata som vi men det får vara så. Lugnt och skönt är det hemma nu.
Samma dag maken stack dit så ringde svärmor och undrade vad vi höll på med och jag berättade än en gång allt som jag ledsnat ur på och tog även upp hans löften till mig om att han skulle söka hjälp och sluta dricka innan rättegången. Vilket han ju inte har hållit. Men det tyckte svärmor var historia och jag skulle glömma det.
Aldrig att jag glömmer det sade jag. Jag var redo att ta på mig 2 år i fängelse för hans skull, jag räddade han från att bli åtalad och därmed förlora sitt jobb, det minsta jag kan kräva av honom är att stå för sina löften då jag gjort som jag sagt.
Men svärmor är av den gamla sorten som tycker man ska göra allt för sin man och han ska inte göra något!
Nu får jag se om det blir en förändring hos maken i och med att jag skickat ut han.
Vill han börja vara en man och pappa och göra det som är upp till han att ta hand om, och om han gör det utan att jag ska hålla på att påminna honom om allt.
Och det största av allt, om det blir en förändring, vill jag då ha han tillbaka eller är det försent?
Den som lever får se.
Den 18/3 så sade jag till maken att nu tycker jag du ska packa och gå.
Och han gjorde det.
Sade att jag tycker du ska vara härifrån ett tag så får vi se om det blir en förändring och om jag ens vill ha han tillbaka.
Den sista droppen som fick min redan översvämmade bägare att verkligen svämma över på allvar var just det hur han behandlade min dotter och att han inte står upp för det att det är han som hämtar pengar från sin mor och inte jag som skickar han dit för att göra det.
Vetskapen om att hans syskon anklagar mig för det blev för mycket.
Även att han inte hållt sina löften till mig efter rättegången mot mig.
Så nu har han på Torsdag varit hemifrån i 2 veckor. Han sover hos sin mamma som dock bor på samma gata som vi men det får vara så. Lugnt och skönt är det hemma nu.
Samma dag maken stack dit så ringde svärmor och undrade vad vi höll på med och jag berättade än en gång allt som jag ledsnat ur på och tog även upp hans löften till mig om att han skulle söka hjälp och sluta dricka innan rättegången. Vilket han ju inte har hållit. Men det tyckte svärmor var historia och jag skulle glömma det.
Aldrig att jag glömmer det sade jag. Jag var redo att ta på mig 2 år i fängelse för hans skull, jag räddade han från att bli åtalad och därmed förlora sitt jobb, det minsta jag kan kräva av honom är att stå för sina löften då jag gjort som jag sagt.
Men svärmor är av den gamla sorten som tycker man ska göra allt för sin man och han ska inte göra något!
Nu får jag se om det blir en förändring hos maken i och med att jag skickat ut han.
Vill han börja vara en man och pappa och göra det som är upp till han att ta hand om, och om han gör det utan att jag ska hålla på att påminna honom om allt.
Och det största av allt, om det blir en förändring, vill jag då ha han tillbaka eller är det försent?
Den som lever får se.
ARG ARG ARG
Ja som vanligt är det långt mellan inläggen men som jag sagt förut så skriver jag när jag har tid och lust.
Vet inte vad det är med mig just nu, är det den vanliga vårdepressionen, PMS eller bara allmänt arg.
Funderar just nu mycket på mitt liv igen och min framtid.
Har jag någon framtid med min man??
När ska jag våga ta ett beslut?
Hur länge ska jag orka med detta?
Fick veta att det är min man som baktalat mig inför hans mamma och syskon under många år.
Ända sedan vi blev tillsammans så har han varje månad fått en massa pengar till mat vitvaror, bilar, däck mm mm.
Visst vi har det inte fett ekonomiskt men vi klarar oss om vi vill, jag kan laga billig mat, handlar sällan kläder eller annat.
Enligt hans syskon så är det jag som skickat maken för att hämta pengar för att det är jag som behöver något nytt igen.
Så har det aldrig varit.
Jag har tvärtom sagt åt maken att inte ta emot pengar eller tigga samt talat om för svärmor att hon inte får ge honom pengar eller låna ut sin bil åt honom för han kommer aldrig kunna lära sig handskas med pengar.
Men icke.
Vi eller rättare sagt han har nu under detta år fått pengar till begagnad spis, diskmaskin och 2 begagnade bilar samt däck.
Hans syskon skyller på mig och man undrar ju var det kommer ifrån.
Fick höra att det är klart att det är jag som ligger bakom allt, bara se på dig, du är alltid snyggt klädd!
Men va faaaan, jag köper sällan nya kläder åt mig själv handlar för det mesta begagnade kläder till mig själv och det är inte ofta. Nya plagg köper jag kanske 2 ggr per år och då är det kanske en jacka eller ett par skor.
Jag skulle önska jag kunde ta en massa pengar och bara spendera på kläder till barnen eller mig själv men det går inte, har inte de pengarna.
Är det något som går sönder så går maken raka vägen till svärmor och talar om det och då säger hon att hon kan "sponsra" med pengar till nytt men då är det inte jag som är där och tigger inte heller är det jag som ber maken göra det, nej jag tycket INTE han ska göra det utan vi ska spara ihop pengar till nytt och har vi inte råd ja då får vi klara oss utan.
Men det är väl lättare att skylla på mig så man slipper ta ansvar för något.
Har konfronterat maken med detta men han förnekar att det är han som baktalat mig.
Men var kommer det ifrån då?
Är det svärmor eller är det bara något hans syskon tar förgivet att det är jag.
Minns en incident då vi flyttade till huset.
Makens bror byggde en lekstuga på tomten vid stugan svärmor och svärfar hade då.
Jag sade bara i drömmande ton att jag också ville ha en lekstuga på tomten och vi skulle bygga en då vi hade råd.
Någonstans i den meningen så uppfattade tydligen svärmor att jag ville att hon skulle betala för en lekstuga! Var nu någonstans i den meningen jag uttryckte det vet jag ej.
Sen hade vi en sommar beställt biljetter till en show som var populär, vi skulle åka med makens bror och sambo till Stockholm och se den samt bo en natt på hotell.
När biljetterna var betalda så kände jag en mögellukt hemma och det visade sig att vi var tvugna att dränera så jag sade att vi inte har råd att åka på detta just på grunda av att vi måste kosta på huset en massa pengar och det var bråttom.
Makens brors sambo sade då att - jag visste att du inte skulle åka utan sälja biljetterna dyrt för att få pengar!!
Jag ville verkligen åka men var tvungen att prioritera! Faan vem vill tacka nej till en natt på hotell och show och istället vara hemma och dränera???
Ja där är jag nu, jag är riktigt arg och talade om för maken igår att jag tycker vi ska bli särbos ett tag och se om det går att reparera vårat äktenskap.
Jag är trött på att ha en man som jag hela tiden måste tala om för vad som behöver göras.
Har han en ledig dag så vill han bara ligga på soffan.
Oj, att barnen behöver mat då de kommer från skolan, det visste han inte.
Att våra 2 skrotbilar behöver besiktigas denna månad och en står på gården och behöver forslas bort till skroten. Nej det får jag vara på han att det ska göras.
Är så trött och förbannad.
Att se han skrika och bete sig som ett barn då vi är på tävling. För att dottern som är helt slut efter bantning för att klara vikten inte orkar värma upp och inte orkar göra sitt bästa på matchen är jag innerligt trött på att se.
Hade ett stort gräl med honom om detta i Skåne då vi var dit.
OK att han sade åt henne på tävlingsdagen, helt OK men sen måste han ju släppa på det.
Men nej, nästa morgon fortsatte tävlingen och han vaknade och var fortsatt förbannad och skällde och tryckte ner henne, varvid jag såklart tar dotterns parti där, jag står inte på makens sidan när han beter sig så illa som han gjorde. Ser jag att min dotter är jätteledsen då han trycker ner henne då står jag på min dotters sida.
Nej dags för förändringar.
Vet inte vad det är med mig just nu, är det den vanliga vårdepressionen, PMS eller bara allmänt arg.
Funderar just nu mycket på mitt liv igen och min framtid.
Har jag någon framtid med min man??
När ska jag våga ta ett beslut?
Hur länge ska jag orka med detta?
Fick veta att det är min man som baktalat mig inför hans mamma och syskon under många år.
Ända sedan vi blev tillsammans så har han varje månad fått en massa pengar till mat vitvaror, bilar, däck mm mm.
Visst vi har det inte fett ekonomiskt men vi klarar oss om vi vill, jag kan laga billig mat, handlar sällan kläder eller annat.
Enligt hans syskon så är det jag som skickat maken för att hämta pengar för att det är jag som behöver något nytt igen.
Så har det aldrig varit.
Jag har tvärtom sagt åt maken att inte ta emot pengar eller tigga samt talat om för svärmor att hon inte får ge honom pengar eller låna ut sin bil åt honom för han kommer aldrig kunna lära sig handskas med pengar.
Men icke.
Vi eller rättare sagt han har nu under detta år fått pengar till begagnad spis, diskmaskin och 2 begagnade bilar samt däck.
Hans syskon skyller på mig och man undrar ju var det kommer ifrån.
Fick höra att det är klart att det är jag som ligger bakom allt, bara se på dig, du är alltid snyggt klädd!
Men va faaaan, jag köper sällan nya kläder åt mig själv handlar för det mesta begagnade kläder till mig själv och det är inte ofta. Nya plagg köper jag kanske 2 ggr per år och då är det kanske en jacka eller ett par skor.
Jag skulle önska jag kunde ta en massa pengar och bara spendera på kläder till barnen eller mig själv men det går inte, har inte de pengarna.
Är det något som går sönder så går maken raka vägen till svärmor och talar om det och då säger hon att hon kan "sponsra" med pengar till nytt men då är det inte jag som är där och tigger inte heller är det jag som ber maken göra det, nej jag tycket INTE han ska göra det utan vi ska spara ihop pengar till nytt och har vi inte råd ja då får vi klara oss utan.
Men det är väl lättare att skylla på mig så man slipper ta ansvar för något.
Har konfronterat maken med detta men han förnekar att det är han som baktalat mig.
Men var kommer det ifrån då?
Är det svärmor eller är det bara något hans syskon tar förgivet att det är jag.
Minns en incident då vi flyttade till huset.
Makens bror byggde en lekstuga på tomten vid stugan svärmor och svärfar hade då.
Jag sade bara i drömmande ton att jag också ville ha en lekstuga på tomten och vi skulle bygga en då vi hade råd.
Någonstans i den meningen så uppfattade tydligen svärmor att jag ville att hon skulle betala för en lekstuga! Var nu någonstans i den meningen jag uttryckte det vet jag ej.
Sen hade vi en sommar beställt biljetter till en show som var populär, vi skulle åka med makens bror och sambo till Stockholm och se den samt bo en natt på hotell.
När biljetterna var betalda så kände jag en mögellukt hemma och det visade sig att vi var tvugna att dränera så jag sade att vi inte har råd att åka på detta just på grunda av att vi måste kosta på huset en massa pengar och det var bråttom.
Makens brors sambo sade då att - jag visste att du inte skulle åka utan sälja biljetterna dyrt för att få pengar!!
Jag ville verkligen åka men var tvungen att prioritera! Faan vem vill tacka nej till en natt på hotell och show och istället vara hemma och dränera???
Ja där är jag nu, jag är riktigt arg och talade om för maken igår att jag tycker vi ska bli särbos ett tag och se om det går att reparera vårat äktenskap.
Jag är trött på att ha en man som jag hela tiden måste tala om för vad som behöver göras.
Har han en ledig dag så vill han bara ligga på soffan.
Oj, att barnen behöver mat då de kommer från skolan, det visste han inte.
Att våra 2 skrotbilar behöver besiktigas denna månad och en står på gården och behöver forslas bort till skroten. Nej det får jag vara på han att det ska göras.
Är så trött och förbannad.
Att se han skrika och bete sig som ett barn då vi är på tävling. För att dottern som är helt slut efter bantning för att klara vikten inte orkar värma upp och inte orkar göra sitt bästa på matchen är jag innerligt trött på att se.
Hade ett stort gräl med honom om detta i Skåne då vi var dit.
OK att han sade åt henne på tävlingsdagen, helt OK men sen måste han ju släppa på det.
Men nej, nästa morgon fortsatte tävlingen och han vaknade och var fortsatt förbannad och skällde och tryckte ner henne, varvid jag såklart tar dotterns parti där, jag står inte på makens sidan när han beter sig så illa som han gjorde. Ser jag att min dotter är jätteledsen då han trycker ner henne då står jag på min dotters sida.
Nej dags för förändringar.
