Vänner, eller inte vänner

Ja, nu sitter jag och undrar om jag mist en vän.
Tydligen (om hon nu menar mig vilket jag tror) så är jag en energisugare.
Visst, jag har pratat en hel del om mina problem men så har jag även varit den som lyssnat på hennes problem med, jag har ställt upp och gett henne blommor för hon ville gärna ha mycket sommarblommor, hon har inte bett om de men jag har velat glädja henne med blommorna och jag ger med glädje.
Blev ledsen då jag läste hennes blogg häromdagen.
Visst har märkt att allt inte varit bra men hon har inte sagt något och är man bästa vänner ska man kunna tala om allt med den om och hur ska jag kunna veta om hon tycker det blir för mycket problemprat då hon inte säger något? Utan istället frågar om hur det är och ger mig tecken på att hon vill veta??
Sen få läsa på bloggen att man stuckit kniven i ryggen på henne?
Det gjorde ont, riktigt ont.
Jag hade planerat en överraskning till henne på födelsedagen, hon fyller ju jämnt snart och hon älskar en viss sångare och jag ville att hon skulle få komma ut och lyssna på honom så tog kontakt med hennes dotter och vi började planera, maken hennes fick också veta då han ju var tvungen att få veta för att han skulle vara barnvakt.
Han tycket med det var en bra idé att ta med henne.
Jag skulle hört av mig till sångaren och fråga om han kunde spela något speciellt för henne för jag tycker så mycket om henne.
Dyrt skulle det bli men såg fram emot det, både jag och hennes dotter.
Men så händer detta och vi kom överrens att avboka alltihopa.
Nu kanske ni tycker att jag överreagerar och att hon kanske inte menar mig.
Men jag har en magkänsla som säger mig att så är fallet.
Hon har kontakt med andra vänner, (vänner hon pratat en hel del om för mig, sker som inte ska sägas vidare, vilket jag heller inte gjort och hoppas hon inte berättat saker som jag sagt i förtroende) och vill göra saker med de, den enda hon verkar ha tagit avstånd från är mig.

Sen tog hon nog riktigt illa upp då jag och hennes dotter tagit kontakt med varandra, mycket för att kunna genomföra den resa för henne som vi planerat, hon kände sig nog sviken då.
Vi gick en tipspromenad och försökte få med henne men hon ville inte, ingen skulle blivit gladare än vi om hon ville följa med oss men det passade inte och hon blev sur och kände sig utanför.
Men det var ju aldrig meningen att få henne att tro att vi sviker henne, och hur ska inte jag känna då, nu när hon sviker mig och har tagit avstånd från mig?
Sen har våra söner funnit varandra vilket också har varit kul och gör allt desto svårare nu.


Egentligen ska jag inte skriva om detta men jag måste, känns skönare och då vet jag att jag kan släppa ifrån mig lite av dessa tankar då jag skrivit av mig de.
Men sen tycker jag heller inte att hon skulle skrivit så som hon gjorde i sin blogg.
Fick mig en chock att hon tycker så om mig.
Varför inte bara tala om det för mig istället för att skriva om det så alla hennes nära får läsa om vilken jävla energisugare jag är.
Jag trodde jag hade henne som en riktig vän, en vän som fanns där i glädje och sorg, för jag har iallafall funnits hela tiden för henne.
Visst jag har haft och har mycket problem, men jag har även varit den som lyssnat på henne så det har inte enbart varit hon som fått lyssna och stötta, det är fel.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0